Svensk ordbok 2009, webbversion

stört`a sig verb störtade störtat stört·ar●förflytta sig snabbt och häftigt rum.alla störtade sig ut för att få se en skymt av kungen○ofta med inne­börd av över­falldet sårade djuret störtade sig över honomstörta sig (ngnstans), störta sig (på/över ngn)sedan 1561