Svensk ordbok 2009, webbversion
stört`a sig
verb störtade störtat
stört·ar●förflytta sig snabbt och häftigt
rum.alla störtade sig ut för att få se en skymt av kungen○ofta med innebörd av överfalldet sårade djuret störtade sig över honomstörta sig (ngnstans), störta sig (på/över ngn)sedan 1561